Vi delar alla samma himmel

Att få mediciner kan kännas som en självklarhet på många sätt. När jag var som sjukast så funderade jag inte på om jag ville ta medicinerna som läkarna behandlade mig med. Jag bara tog dem och hoppades på det bästa. Samma beslut skulle jag ta idag om förhållandena var lika.

Som patient har jag fått information om effekter och biverkningar av olika läkemedel. Det jag däremot inte fått är information om hur läkemedlen har kommit till. Det var inte någon kunskap som jag varken var intresserad eller mottaglig för när jag var som sjukast och. allt jag tänkte på var attt överleva. 

Däremot så har jag i efterhand kännt en stor tacksamhet mot alla skattebetalare som gör sjukvården möjlig i Sverige och till alla sköterskor, läkare och forskare som möjliggör mirakel varje dag. Men för att en medicinskt mirakel skall ske så måste hundra, ja kanske tusentals andra lida. Vilka pratar jag om?  Alla djur och människor som deltagit i de experimentella studie som krävs för att ett enda läkemedel skall bli godkänt. Idag finns det 4400 läkemedel i Sverige! 

 
Att ta fram ett nytt läkemedel tar cirka 10 år och kostar mellan 1-1,5 miljarder kronor. Innan jag och andra reumatiker fick till exempel det biologiska läkemedlet Mapthera så hade man gjort försök på råttor, apor och andra djur för att studera eventuella effekter och biverkning ur ett kort och långt perspektiv. Vad som kan uppkomma under djurförsök kan man som utomstående bara fantisera om.  

I en del av experimenten använder forskarna dräktiga djur för att se om och i så fall vilka skador som kan uppkomma på fostren. Det är inget unikt för min medicin. Det gäller alla mediciner som har rekommendationer för gravida på bipacksedeln. Allt från Alvedon till cellgifter har genomgått dessa tester.
Varför skriver jag detta inlägg? Det räcker med att jag lämnar min lilla vrå på Folkkungagatan för att förstå att allt och alla på denna jord delar samma himmel. 

Dala ilama har sagt många bra och mindre saker. En klok tanken som han sa var i alla fall att citat “om du kan inte hjälpa så låt bli att göra någon illa.”

Jag kan inte komma bort ifrån att andra har fått lida och kommer att få lida för att jag ska kunna få behandling som håller min sjukdom under kontroll i den mån det är möjligt.  Det är inget jag är stolt över och det är något som jag får packa ner i den ryggsäck som jag får bära genom livet. Jag kommer aldrig att kunna ge tillbaka lika mycket som jag har fått, men jag vill göra mitt bästa och framförallt så vill jag visa respekt, vördnad och tacksamhet till dem som gjort mitt liv möjligt.  Detta inlägg är ett sätt att ge tillbaka. Att upplysa alla människor som själva tar mediciner eller har anhöriga som är i behov  av mediciner att vi inte får glömma dem som gjort det möjligt för oss att leva. 

Vilka tankar kommer upp när du läser inlägget?

Hälsningar

Lars

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s