Maj-15 Tänk vad långt jag har kommit sedan dess. Jag är så stolt över mig själv. Det blir också en påminnelse om att allt har sin tid.
Nu är jag inne på tredje dagen utan Stesolid, eller är det fjärde? Det helt klart en utmaning. Min oro och ångest har skjutit i höjden. Min koncentration och fokus har lyst med sin frånvaro. Som tur är går det i vågor. Tillvänjningen av Stesolid är olika från person till person. Jag verkar vara en person som blir märkbart påverkad av att inta även låga doser med Stesolid. Min dos som legat på 7,5 mg/ dag är ingen stor dos, men att inte ta den har fått konsekvenser. Igår på kvällen visste jag inte hur jag skulle klara natten. Att vara helt utan ångestdämpande mediciner har jag inte varit i stort sett på 11 månader, snart 1 år. Det ställer större krav på att jag är trygg med mina verktyg som jag har fått från terapin,samt att jag lärt känna mig kropp så pass bra att jag vet att det jag upplever är ångest och oro. Det är lätt att mina tankar far iväg och jag blir osäker på om jag håller på att bli sjuk igen. Den osäkerheten måste jag lära mig att stå ut med.
Vid uppföljningen med min ansvariga läkare, Estelle Trysberg, så ansåg hon inte att jag skulle sänka kortisonet utan gå upp till den dosen som fungerat för mig 7,5mg. Det är bättre att ta en sak i taget och först bli av med Stesoliden ansåg hon. 7,5 mg kortison kan man stå på länge utan att riskera några större biverkningar.
Jag vill verkligen sluta eller minska doseringen på mina mediciner. Samtidigt har jag inte bråttom. För mig är det viktigare att vara stabil. Blir biverkningarna av nedtrappning och utsättning av mediciner för stor så tar jag ett steg tillbaka. Jag vill leva ett liv, inte vinna ett krig som Anna Kåver så klokt uttryckte det. Allt har sin tid.
Trevlig tisdag!
Lars
Like this:
Like Loading...
Related
