Bokrecension: Att leva ett liv, inte vinna ett krig

Nu har jag läst boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Anna Kåver som är bokens författare bidrog med många insiktsfulla och kloka tankar om acceptans som är temat för boken. Frågor som jag brottats med länge är:

1.Vad är acceptans? Är det detsamma som att ge upp eller vara passiv inför händelser i livet?

2. Hur ska jag veta när jag inte har en accepterande inställning?

3. Vad har jag att vinna på en accepterande inställning?

Jag tänkte att jag skulle ge mig på att beskriva min tolkning av svaren på dessa frågor, utifrån boken. 


1. Vad är acceptans?

En accepterande inställning handlar först främst om att jag väljer att se vad som sker här och nu. Och detta utan att lägga in några värderingar i tankar, känslor, fysiska sensationer och information från mina sinnen som syn, hörsel, smak, känsel, lukt. Upplever jag ett obehag så väljer jag att stå kvar, utan att försöka undvika , fly , attackera , förvränga eller döma. 

Exempel: 

Vad sker just nu utanför mig? Jag tittar på tv som visar skidskytte. En reporter samtalar med en tävlande. Esther sitter i soffan och pratar, samtidigt som hon leker med ett legohus. Emma möblerar med blomkrukor. Jag dricker en kopp kaffe. Kaffet är varmt och mörkt.

Vad sker just nu inom mig? Mitt hjärta slår med långsamma, jämna slag. Min andning är lugn. Jag får upp taken” Vad kaffet smakar gott”. Jag känner mig glad.

Första steget är alltså att bara beskriva vad som sker, här och nu. Radiorepportrar som är ute på fält och som skall beskriva en miljö eller sportkommentaror som refererar en match gör precis detta. Om du skulle beskriva via en lägenhet för en vän som  ringer, hur skulle du göra då?  
Tankar som kommer upp sätter man ord på och enklast sker detta genom att man säger dem högt för sig själv- ” Nu tänker jag att Lisa är arg på mig för att jag inte ringde henne i fredags”

På samma sätt göra man med fysiska sensationer och känslor- “Jag har smärta som pulserar i höger axel. Jag känner mig ledsen och vill gråta”

2. Hur ska jag veta när jag inte har en accepterande inställning?

 En icke accepterande inställning innehåller värdering av upplevelser i nuet. Det jag upplever är inte “bara” ren information, utan utvecklas till något mycket mera. En rodnad på handleden sätter igång tankar om hudcancer och död. En kommentar från en arbetskollega eller vän om ett olämpligt beteende i en specifik situation leder till obefogad självkritik och känslor av skam, därefter ilska och tankar om hämnd. 

 

Är skinnskallar våldsamma och främlingsfientliga?

  

Är zigenare tjuvar?

 

Är feta människor latare än smala människor?

 

Är glada människor lyckliga, framgångsrika, intellektuella och pålitliga?

 
En okänd person med yttre attribut som avviker från normen ger jag egenskaper som kan vara befogade, men också helt obefogade. En människa som uppvisar ett beteende ( som att skratta eller le) tillskriver jag andra kvaliter som jag inte igentligen har någon grund för.  Det behöver visseligen inte vara något dåligt, men om jag försöker att leva upp till olika ideal till vilket pris som helst så resulterar det i slutändan till lidande.  Kort och gott accepterar jag inte mig själv på grund av mina fördomar om andra. 

Att inte acceptera fysiska sensationer som smärta och som i mitt fall andnöd kan också vara helt förödande eftersom lidandet blir så mycket värre. Fysisk sensationer som en person upplever som på gränsen till outhärdliga innehåller alltid ,förutom kroppsliga signaler, negativa tankar och känslor.  

Som ni förstår så kan listan över vad vi kan välja att inte acceptera göras oändligt lång och den är i högsta grad individuell. Men poängen är , oavsett vad det gäller , att när vi intar en icke- accepterande hållning förhåller vi oss inte objektivt till vad som händer här och nu, just i denna stund. Vi dömer ut, värderar, lägger till och drar ifrån. Dåtid och framtid flyttar in i nutid och skapar ångest och oro, ilska och rädsla.

*Att det finns olika filosofiska ansatser att utgå ifrån gällande människan förmåga att vara objektiv ligger utanför detta inlägg. 

3. Vad har jag att vinna på en accepterande inställning?

Om jag väljer att möta obehaglig stimulus och situationer med närvaro och acceptans så kanske det fortsätter att kännas obehagligt, men det övergår inte till lidande. Jag tror inte att mitt målet bör vara att ta bort ångest, oro, frustration eller vad det nu är som förpestar min dag. Det leder mig bara ännu djupare ner i den mörka brunn som jag försöker kravla mig upp ur. Istället bör mitt mål vara att sträva efter att styra mina handlingar mot det som är viktigt för mig och som jag vill ha, trots att jag inte mår bra och bara vill ge upp. Exempel på saker som jag värderar högt är vila och lugn,bra relationer med min familj, vänner och arbetskollegor, hälsosam livsstil, mer kunskaper i mina favoritämnen,njuta av naturen, serier och filmer,meditera, äta god mat etc.  

Sammanfattningsvis så får acceptans mig att se möjligheter och lösningar, bli gladare , trevligare och lyckligare

Nu får jag nog ta och avsluta detta inlägg innan jag blir helt snurrig. Min uppgift från terapeuten var att läsa boken till onsdag, inte bemästra hela begreppet acceptans, hahaha! 

Trevlig måndag! 

Lars 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s