Varje dag

För mig har det varit tufft att leva under hot om att jag kanske  dör av min sjukdom, tidigare än vad många friska jämnåriga. Varje dag så  tänker jag på att min sjukdom ska blomma upp igen, att mina lungor ska bli ännu sjukare och att jag ska bli beroende av syrgas  och i förlängningen lungtransplantation. Lungtransplantation låter kanske hemskt, men faktum är att det är en välsignelse att få den möjligheten på grund av tuffa urvalskriterier och det är en välsignelse att överleva till dess att sjukhuset hittar ett par lungor som matchar min kropps immunsystem, kroppsstorlek etc. Ett kriterium för att få nya lungor är att läkarna bedömmer att patienten har högst två år kvar att leva men sina sjuka lungor. Det säger ganska mycket om vilket hälsotillstånd man behöver befinna sig innan en utredning för lungtransplantation överhuvudtaget blir aktuell.  

  
 Drenaget till lungan borttaget(juni -15). Det var verkligen skönt att bli av med den slangen. 

Varje dag scannar jag min kropp på olika symtom och minsta avvikelse sätter igång tankarna;Är jag mer andfådd än vanligt?Varför är det så tungt att andas? Är min syremättnad låg? Varför har jag ont i ryggen? Varför har jag blåmärke på foten som inte går bort? Min höft värker, tänk om sjukdomen är tillbaka? ……….. 

Och letar man riktigt noga så hittar man alltid något som inte känns rätt. 

Igår såg jag på Malou efter tio. Hon intervjuade två kvinnor som tillfrisknat från cancer sedan några år tillbaka, men som varje dag kämpade med samma tankar som jag gör. Det skönt att inte vara ensam eller annorlunda. Det är normalt att vilja älta och det är normalt att vara rädd för att bli sjuk igen. 

Utifrån så säger många att jag ser så frisk ut och jag känner mig friskare,  men oron finns ändå där från och till. Det har blivit bättre för varje månad. Mina svackor är inte lika djupa och jag kan ser andra nyanser i vad det innebär att ha en kronisk sjukdom . Dessutom har jag jobbat hårt för att skaffa mig mer kunskaper, vilket har gjort att många saker som oroat mig inte längre känns så farliga.  

Även om jag tänker mycket på min sjukdom och framtiden så har jag en fungerande vardag. Jag gör mycket roliga saker som jag mår bra av och jag känner mig sällan låg och deprimerad. För 6 månader sedan kunde jag inte tänk på framtiden för jag var för rädd att inte få uppleva den. Idag har det blivit mer av en självklarhet att se fram emot saker som händer längre fram. Det är väldigt positivt. 

Trevlig torsdag!

Lars

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s