Mina nyårslöften

  
Med ett nytt år så kommer nya löften. Mina nyårslöften handlar inte om att göra något annorlunda, utan om att inte tappa skärpan och släppa rutiner som är bra för mig. Struktur har för mig varit nyckeln till nuet, nuet och den medvetna närvaron är den viktigaste pusselbiten till sinnesro och lycka. 

Jag har skrivt i tidigare inlägg om mina hjärnsjukdomar; Tvångssyndrom,Ptsd och Panikångest. De två sistnämnda fick jag efter mitt traumatiska insjuknande i den reumatiska sjukdomen antisyntetassyndrom i maj 2015. En sjukdom som främst påverkade mina lungor.

De senaste 2 månaderna har jag inte haft några problem med panikångest eller ptsd och tvångstankarna är närvarande men påverkar inte min livskvalite. Jag har gjort exponering till min vardag och som en positiv konsekvens jag har stegvis kunnat besegra  många av mina rädslor, som att gå i affärer till exempel. 

Jag har en oro för att återinsjukna i min lungsjukdom eller att nya sjudomar skall tillkomma, men jag lär mig hela tiden hur jag skall bli bättre på att förhålla mig till denna osäkerhet. Jag påminner mig varje dag om att allt förändras så också min hälsa. Det är nödvändigt påminnelse för inte falla in i förnekelse. Jag kan inte undvika att bli sjuk igen. Det finns ingen människa som har upplevt evigt liv. Däremot så kan jag göra ganska mycket för att varje dag skall bli så meningsfull och livsbejakande som möjligt. 

Nu har jag haft turen att känna på hur det är att vara på väg att dö. Det är var tyst,ensamt och plågsamt. Allt som jag hade samlat på mig i form av nära och kära, kunskaper , prylar, pengar och erfarenheter fanns inte mer. Jag skriver tur eftersom den upplevelsen gör det så enkelt att uppskatta livet, även när det tufft. 

Baksidan av myntet är att jag ser roten till lidande bland mina medmänniskor så mycket tydligare. Vi söker lyckan på fel sätt. Vi oroar oss för saker som i det stora hela inte är av något egentligt värde och vi bygger fasader med hjälp av allehanda distraktioner och alter egon.  

  
 När jag skriver detta inlägg så slår det mig att vi människor sällan är genuint tacksamma för varje dag som vi får med dem vi älskar. Vi tar det för givet att de alltid skall finnas där. Däremot så kan vi sörja dem varje dag när de är sjuka? Är inte det ett bevis på att vi lägger fokus på fel saker? Och varför sörjer vi dem som är sjuka istället för att se det friska som fortfarande finns kvar? 

Trevlig lördag!

//Lars 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s