Hon förlorade kampen?

  

Vilket trams!

  
Vad är det som gör att jag blir så upprörd när man pratar om kamp, förlust och seger i samband med svåra sjukdomar? Hur kan man förlora om man aldrig har givit upp? Är det för att min mamma gick bort i cancer som jag blir så upprörd? Hon blev “besegrad” av sjukdomen. Vilken skymf mot den starkaste människa jag känt. Hon gav aldrig upp och i min värld finns det inga förlorare. Det är ingen fotbollsmatch. Att överleva en sjukdom eller leva i tillfrisknande handlar dels om olika mentala strategier, vars effektivitet kan vara mer eller mindre framgångsrika. Den delen förnekar jag inte. Däremot är inte den mentala inställningen någon universallösning som ka ersätta cystostatika, kortison, pencillin eller andra medikanment. Dessutom måste man ha tur med rätt läkare, rätt sjukhus, rätt timing när sjukdomen upptäcks, rätt gener som svarar bra på behandlingen,rätt kost,god privat ekonomi och socialt stöd etc. Ja, listan kan göras lång. 

Tänk om vi bara kunde härbärgera vårt eget lidande när vi ser andra bli sjuka och istället fokusera på människan som står i förgrunden, en individ som inte vill bli stigamatiserad och sedd som annorlunda och “sjuk”. Vi är så inpräntade från barnsben att det finns något som heter vinnare och förlorare att den sjuke automatiskt ses som förloraren som ska kämpa för att övervinna sjukdomen och bli en vinnare igen, vilket trams. Tänk om vi kunde se sjukdom och död som en naturlig del av livet och istället fokusera på det friska. Vi blir aldrig sjukare än vår omgivnings förväntningar. 

Trevlig lördag!

//Lars 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s