Hjälp från mamma

Det finns dagar då jag funderar lite extra på min sjukdom -” tänk om jag får ett skov och blir sjukare” är en vanlig tanke. Den senaste tiden har jag ställt mig följande motfråga: Hur skulle min mamma tagit vara på möjligheten att få fortsätta leva? 

 

Mamma tar en selfi. Väldigt roligt tycker vi som kände henne<3

 
Ja, min mamma hade nog sakta kommit tillbaka till arbete, men inte för fort. Hon hade lyssnat på kroppen och huvudet. Mamma hade inte oroat sig så mycket över det som inte var aktuellt, det som eventuellt skulle komma i framtiden. Hon hade varit noga med att ta det lugnt mellan arbetspassen, vilket för henne var att ligga i soffan och lösa korsord. När hon kände för det så hade hon troligen tagit en promenad längst skogsvägen mot Stöndarbränna. När hon kände för att vara social hade hon nog åkt till min syster och prata lite om allt möjligt eller ringt till mig och frågat om Lovis, Emma och Esther, följt av en kort rapport om vädret. 

Att se min situation genom någon annans handlingar ger mig perspektiv och hopp. Särskilt när det är någon som jag älskar och ser upp till. Tack mamma för att du finns även om jag inte kan träffa dig längre. 

//Lars 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s