Rehabilitering på Mösseberg dag 7

Nu har jag varit här i en vecka och jag har lärt mig en viktig sak efter att ha lyssnat på mina gruppkamrater, nämligen att den som väntar på att bli frisk kastar bort sin tid  och sitt liv. Det finns inga botemedel. Även om grundsjukdomen skulle bli botad så sitter hälften av sjukdomen i huvudet, oavsett diagnos.  Vem kan bli botad ifrån sig själv?

  
Bara genom att blogga om denna sjukdom så blir den en del av min identitet. Vill man vara som alla andra så får man fake until you make it som man säger i Amerikat. Att leva och agera i sociala situationer som om man vore frisk, konsekvent, är en stor del i att inte bli styrd av sin sjukdom. Om man har fysiska problem så pratar man med läkarna och har man psykiska problem så tar man kontakt med en psykolog. Att älta sin skit med vänner och familj är meningslöst, om inte syftet är att uttrycka genuina känslor som rädsla och sorg.

Att beklaga sig är nog det värsta jag vet. I vilken del av evolutionen fick vi denna meningslösa egenskap? I vårt hem så är det mitt ältande över oro och kontrollbeteenden som är jobbigast för min sambo att hantera. Men jag beklagar mig inte över mitt liv! Jag får kräk i munnen när jag hör människor klaga  över sina liv men göra inte det minsta för att må bättre.

En annan sak vad gäller fenomenet klaga är att det finns ingen som är riktigt sjuk som klagar. Friska människor klagar, sjuka människor har inte tid att klaga för de har fullt upp med att överleva. Klagar man så förstår man inte hur bra man har det. 

Nog sagt om det. Jag är på bättringsvägen. Har tränat fyra pass sedan igår.  Följer riktlinjer för myositpatienter ( som jag själv fått leta upp! ) och då är det mängdträning som gäller. Ingen feber har jag och min sänka är ok så det är bara att köra på. Jag har inte gått ner ett gram, vilket är positivt för då slipper jag oroa mig för att jag inte får i mig tillräckligt med näring, hahaha! Närå, jag bara skoja. 20 kg har jag ner till min idealvikt. Herregud, vilken utmaning! Hur ska jag lyckas med det? Jag som älskar att äta. Särskilt på kvällen.  Jag har dessutom lätt för att lägga på mig runt buken, det är ju inte bra. Man vill ju ha “abs” liksom:P 85kg är min målvikt, men för att det inte skall bli en dagliga kamp för att behålla den vikten så måste jag etablera en ny set-point. En dag i taget. 

Imorgon ska jag åka till sömnlab för utredning.Min andningsfrekvens ökar på natten och min saturation sjunker. Det är tvärtom vad som inträffar för en normal människa. Det ska bli spännande att se vad de kommer fram till. Har min andningsmuskulatur blivit påverkad av sjukdomen eller har det uppstått komplikationer efter det att jag låg i respirator? Vi får se. Att jag får komma till sömnlab är min egen förtjänst och inget som läkarna hade observerat. Jag bad min sambo att räkna min andningsfrekvens på natten eftersom jag är lite snurrig på morgon. Vill man hålla sig frisk får man bli sin egen hobbyläkare. 

Jag fortsätter att följa min hälsa noggrannt. Och det är verkligen  tur på många sätt för jag kan mer och mer slappna av när jag vet mina egna referensvärden för olika parametrar. Om det drar iväg åt något håll så ringer jag bara vårdcentralen så får jag en snabb översyn.    

Trevlig söndag!

Lars 
  

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s