Vidskepelse eller tro? Vad tror du på?

Ta en stund och reflektera över orden gud, jesus,andlighet,energier,mirakel demoner, ondska, godhet, änglar? Vilka är dina spontana reaktioner? Trygghet, nyfikenhet, ilska, avsky, motstånd,rädsla,glädje, lycka?

En vit duva vid mitt fönster på sjukhuset. Vad ser du? En fågel eller ett tecken?

Jag har gått igenom ett ganska tufft år där min dotter blev diagnostiserad med antikroppar vid födslen, vilket kunde utvecklas till ett livshotande tillstånd på bara några timmar, när som helst på dygnet. Som nyblivna föräldrar kom detta besked som en shock. Efter tre veckor visade det sig mot alla odds att sjukhuset hade gjort felaktiga blodprover. Det var inget fel på vår dotter. Hon var frisk.När min dotter blev friskförklarad så kom nästa utmaning. Min mamma insjuknade hastigt i cancer. Jag och mamma stod varandra nära, hon var min trygghet. Att stå bredvid och följa hur min mamma blev sämre och sämre blev overkligt. Maktlösheten som jag upplevde när jag inte kunde göra något för att hjälpa min mamma var svår att förhålla sig till.
När min mamma efter fyra månader somnade in så tog det drygt fyra månader innan jag insjuknade i antisyntetassyndrom.
Om jag skall vara helt ärlig så har jag haft två år som har varit ganska tuff. När jag jobbade på Försäkringskassan så blev jag sjuk i influensa som i kombination med, för mig hög arbetsbelastning, drog igång en överdriven stressreaktion som till slut resulterade i ett skov i mitt tvångssyndrom och utmattning. Jag beslutade mig för att sluta på Försäkringkassan eftersom det inte var en arbetsmiljö som jag kunde tillfriskna i. Problemet var bara att när jag hade passerat gränsen för vad mitt psyke mäktade med så var jag verkligen körd i botten.
Jag hade extrem ångest och mina kognitiva förmågor svek mig. Jag kunde inte tänka klart. Eftersom jag inte ville söka hjälp och sjukskriva mig på grund av rädsla för läkare eller snarare sjukdom så bestämde jag mig för att läsa till webbutvecklare på Mittuniversitetet. Det var inte mitt bästa beslut. Jag har läst många kurser på universitet, men detta var övermäktigt. För en person som aldrig programmerat så blev jag tvungen att plugga 80 timmar i veckan för attt klara mina tentor/hemuppgifter.

Jag genomförde första terminen, sen hoppade jag av och började läsa teologi på Umeå Universitet. Jag hade en stark övertygelse att mina tvångstankar skulle klinga av och att jag själv skulle kunna komma på spår igen. Det gick inte. Jag var helt “utbränd” i huvudet. Och så var det enda till mitt insjuknande i maj i år.

Efter en lång ingress som inte alls syftade till att vältra mig i bedrövelse så tänkte jag komma till det som jag började inlägget med, nämligen tro. Är du troende? Ja, alla tror på något. Vissa har en strikt vetenskaplig syn på livet, andra väljer att se på livet som en samling med energier och för några är livet och människan resulatet av en eller flera skapare.

Jag har sedan många år utforskat vad jag tror på. Jag är kluven. Jag har en önskan att tro på gud, men samtidigt har jag väldigt svårt att ta till mig gud som en personlig realitet. Ännu svårare har jag att ta till mig jesus. När jag tittar runt omkring mig så ser jag sol, jord och vatten som ger näring åt träden och växterna. Träden och växterna ger i sin tur syre till människorna och djuren. Lovis som var Ronjas mamma i Ronja rövardotter upplyste Matti om att ” vi föds och vi dör och så har det alltid varit” när han var ledsen för att Skalleper hade gått bort.

Ett träd i närheten av där jag bor. Vad ser du?

Ja, det stämmer att vi föds och vi dör,men på vilket sätt står jag utanför det kretslopp som vi dagligen ser runt omkring oss?  På våren när isen smälter så säger vi inte ” nu dog isen”. Vi vet att is är fruset vatten som ändrar form beroende på årstid. Jag vill tro att människa också är en del av detta vackra kretslopp och att det inte är en motsättningen mot en tro på en skapare.

Jag vill tro att min mamma, pappa , mormor och morfar, farmor och farfar och min älskade hund Grim alltid finns med mig genom det jag kan se, höra, smaka och känna. Jag vill också tro att vi alla är del av ett kollektivt medvetande och detta är skaparens krona på verket. Ungefär som den strävan som vi människor har att skapa robotar med en egen intelligens.

Kanske inte lika konkret och tydligt som beskrivs i filmen Avatar, men denna illustration är samtidigt inte är så avlägsen. Vi vet att jorden har ett eget språk genom hur olika ämnen reagerar med varandra.Vi vet att blommorna och humlor kommunicerar genom elektriska fält. Och ju närmare livsformen kommer oss människor desto lättare kan vi se denna kommunikation. De allra flesta kan nog intyga att hundar, katter, fåglar och delfiner  har ett eget språk, ett språk som också vi människor kan tolka.

Den inre konflikten som jag har svårt att lösa är just detta med skaparen som en personlig realitet. Jag vill å ena sidan ha någon/något att vända mig till när livet visar sin mörka sidan, samtidigt så jag kan inte se att denna skapare skulle uppvisa mänskliga attribut som ilska, avund, hat, bitterhet etc. Det onda och goda är för mig mänskliga påfund. Den straffande guden som går att läsa om i gamla testamentet är mänskliga påfund. Bara det att vi tänker visar på hur långt ifrån vi står vår skapare. Att jesus skulle göra skillnad på människor har jag så svårt att ta in. Varför skulle en skapare straffa ett helt folk, judarna? Varför skulle en skapare bara sen en skapelse som sin avbild och inte alla? Allt i naturen är ju fulländat som jag ser det.

En annan inre konflikt som jag har är att jag tycker att allt och alla på jorden har samma värde, samtidigt så skulle jag aldrig offra mina egna barn framför någon annans barn än mindre en blomma, om det absurda situatationen mot all förmodan skulle uppstå.  Hur kan jag då stå för åsikten att allt och alla har samma värde? Det kan jag inte, men jag vill se på världen på det viset.

Jag har delvis löst denna diskreptans mellan mina ideal och mina handlingar genom att motivera mina handlingar utifrån intention. Om jag  har en god avsikt med min handling så kan jag inte klandra mig själv för jag gjorde orätt ur ett moraliskt och etiskt perspektiv. Jag visste inte bättre helt enkelt. Jag försökte att göra det jag trodde var en god gärning utifrån de kunskaper  och erfareheter jag hade då.

Om jag däremot vet att jag tillät mig själv ge efter för mitt ego, vilket för mig innebär att jag ge efter för min självgodhet/slughet,avundsjuka/missundsamhet,lättja, bitterhet, ilska eller svartsjuka så bör jag fundera på vad i hela friden jag höll på med.

Veckan efter att jag skrev bönen så blev min dotter friskförklarad. Ett mirakel eller slump? Vad ser du?

Ibland så kan jag tänka att människor som löst dessa djupt existiella frågor är lyckligt lottade. Vad skönt det måste vara att vara helt på det klara med sin tro, utan tvivel.

Trevlig onsdag!

Lars

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s