Jävla kuk!

Jag vill varna känsliga läsare.Avvikande språkbruk kan förekomma. Ordförrådet tog slut.       

Jag har en egenskap som är och alltid har varit min största tillgång och det är ett naturligt driv för saker som jag är intresserad av. Jag har en inremotor som är, har jag förstått när jag tittar i backspegeln, helt fantastisk. Och den är resultatet av främst en sak: Gener och ja, gener. Jag har alltid haft mycket energi och det inget jaghar behövt jobba med. Min energinivå har aldrig gått på sparlåga. Min kreativitet och lösningsfokuserade förhållnigssätt har alltid varit en del av mitt liv ända sedan jag var liten.  

Fram till idag har jag inte haft några allvarliga bakslag i min rehabilitering. Jag har överlevt den mest kritiska perioden och min fysiska återhämtning har enligt läkarna varit citat ” remarkabel” . Även min mental återhämtning går i rasande tempo, även om jag själv tycker att det står helt still. Med en förbättrad fysisk och mental hälsa så kommer också mer energi och sug för att göra saker som jag brinner för. 

Dock så har jag bestämt mig för att vara nitisk i mina rutiner som rör återhämtning och  avslappning. Min energinivå överskrider vida den arbetskapacitet som jag har idag. Det innebär att om jag inte lägger in vila så blir jag snabbt slut i kroppen och i huvudet, vilket i sin tur ökar det hormonella stresspåslaget i kroppen och risken för infektioner och inflammationer ökar. Om jag får en infektion eller inflammation så ökar det i sin tur chansen för att ett skov skall uppstå i min grundsjukdom. 

Det är inte så att ett ökat stresspåslag givet leder till skov, men logiken säger att höga nivåer under längre tid av adrenalin, kortisol och noradrenalin inte är något som min kropp mår speciellt bra av. Det sympatiska nervsystemet har gått på högvarv i 6 månader och det har påverkat allt från anspänningar i skelettmuskulaturen till cellerna funktioner rörande immunförsvar och metabolism. 

Meditation och yoga är en del av min vardag. Under min meditation är jag främst fokuserad på att:

1. Andetagen. Jag andas in, jag andas ut.

2. Påminna mig själv om: 1.Det ligger i min natur att ha ohälsa. Jag kan inte undvika att bli sjuk. 2.Det ligger i min natur att dö. Jag kan inte undvika döden. 3. Det ligger i naturen att allt förändras. Jag kan inte undvika att skiljas från dem jag älskar.

Dystert? Vid den första anblicken så kan det framstå som oerhört deprimerande, men det som är deprimerande är att dag ut och dag in göra sitt yttersta för att skapa distraktioner från det faktum att vi är en del av något större och livet tar slut. När väl smällen kommer så blir vi paralyserade av skräck för något som gäller för alla människor och har så gjort sedan tidernas begynnelse.  

Jag vet hur det är när allt som jag trodde var givet ( studier,vänner, familj, utseende, perception,) på ett ögobllick är borta. Jag vet hur det är att inte har något kvar. Jag förstår att andra personer som inte varit i min situation har svårt att det ta in det jag skriver. Men när vi går över till andra sidan så kan vi inte ta med oss våra ägodelar och dem som vi älskar allra mest. Den resan måste vi göra själva. Det är en hemsk tanke, men den blir inte lättare att hantera ju mer vi blundar för verkligheten. Jag har en stark tro på att ju mer man håller fast vid något desto större är chansen att man misster det. Det gäller allt från relationer,karriär, utseende, idrott och sist men inte minst nuet. Min strävan( läs STRÄVAN)är att på djupet hitta en acceptans för att när som helst släppa taget om det det jag håller nära.Det är det mesta naturliga och likt mycket annat en gåva från livet. 

Sammanfattningsvis så tar jag ett dagligt beslut om återhätmning , vila och närvaro. Inget är viktigare än min hälsa, ett begrepp som för mig inte bara handlar om att käka morötter och jogga. Tar jag hand om mig själv så kan jag också ta hand om  min familj och mina vänner. Jag kan uppskatta tiden med dem och se det vackra i det lilla. Tar jag hand om mig själv så kan jag med tiden återgå till mitt arbete och fortsätta resan mot mina drömmar och mål.  
  
Och nej, jag är långt ifrån den person jag önskar vara när det kommer till acceptans. Fråga Emma. Idag har jag blivit flåsig för minsta lilla. Otroligt frustrerande när jag tränar kondition 3 gånger i veckan. Jag vill sänka skepp! Skrika ut min maktlöshet på ett öde stadium! Fylla en flod med tårar!  

Tankar landar direkt i återfall, som så många gånger förut. Negativa tankar och hemska scenarion kommer som ett brev på posten. Frustration och rädsla gör mig till motsatsen till mindfull, typ dreadful. Jävla kuk!  

Trevlig tisdag! 

Lars 
 

Advertisements

2 responses to “Jävla kuk!

  1. Hej Lars jag är Jennifer Lindholms ex svärmor å gode vän, såg Jens svar till dig , fint.då jag ideligen träffade min lärare i tibetansk buddism så sa han att ordet ,(ljudskrift)päy’ skingrar depression. Ha det så gott kram fr magdalena

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s