Mina barn

Detta inlägg är tillägnat mina två döttra, Esther och Lovis. Det finns absolut ingenting som är viktigare i mitt liv än att få vara en bra pappa till  mina älskade barn. Som pappa är jag noga med att ge mycket kramar och överskölja dem med komplimanger. Lovis som fyller 6 år i december idag bor i Göteborg med sin mamma. Tanken var från början att hon skulle bo hos mig, men mitt pappahjärta kunde inte bortse ifrån att hon är väldigt mammig så hon fick flytta med till Göteborg. Det var verkligen inte ett lätt beslut. Att släppa Lovis innebär att jag inte kommer att få en vardag med henne, en lyx som alla föräldrar borde uppskatta. 

Jag är också sparsam med att höja rösten och sätta gränser om det inte är nödvändigt. En positiv konsekvens är att mina barn förstår när det är allvar. Att gnälla och tjata är inte min melodi. Om jag behöver skrika åt mina barn så är det något som inte står rätt till och lösningen kommer aldrig att bli mer gnäll, tjat och skrik. Hundar och barn är olika på många sätt men på en punkt så hittar man stora likheter nämligen utvecklandet av immunitet mot tjat. 

  
När det kommer till uppfostran så är jag ingen expert. Till Lovis så upprepar jag( nästan som en papegoja) tre för mig viktiga saker:

1. Lovis, jag vill att du gör dina läxor

2.  Lovis, har du borstat dina tänder? Det är viktigt att du borstar dina tänder. 

3. Lovis, om du vill bli bra på någonting så måste du öva. Det du tränar på blir du bättre på och då blir det också roligare.

Mitt mål är att dessa tre saker skall sitta i ryggraden på Lovis och även för Esther med tiden. Det  skall bli en del av deras sätt att möta världen och livets utmaningar. Men borsta tänderna? Hur viktigt är det, bortsett från att man slipper få hål? Jo, oavsett hur hemskt livet än kommer att vara så kommer de alltid att kunna borsta tänderna. Det kommer vara en sak som de alltid kommer att kunna påverka själv. 

Jag försöker att ge mina barn vad de vill ha. Esther har inte så stora krav, hon är ju bara 1 år. Istället så tycker jag om att köpa kläder till henne som ibland blir ganska dyra. Ett av mina intressen är barnkläder ,särskilt ytterkläder, och jag lägger undan pengar för att kunna köpa skor, jackor med mera till mina barn. Onödigt och ytligt kanske vissa tycker eftersom barn i mina döttrars ålder snabbt växer ur sina plagg, men jag ser det som en hobby. Jag är inte med i någon förening, äter ytterst sällan ute,går aldrig på pub, jag varken dricker eller röker, reser inte,tränar inte på något gym eller har några andra intressen som kostar pengar. Jag väljer att lägga mina pengar på mina barn. 

   
   
 När jag frågor ofta Lovis om det är något som hon behöver,men det är sällan som hon önskar sig något. Hon är en nöjd tjej.  Igår ville hon ha ett par kängor och det ska jag givetvis ordna. Jag och Lovis mamma har kommit överens om att jag inte behöver betala något underhåll, istället så betalar jag för Lovis dansskola, årskort på Universeum och andra aktiviteter.   

Jag skulle kunna skriva en hel bok om Esther och Lovis och deras personligheter men jag väljer att stanna här för att inte tjata ut er. Kort kan jag dock säga att de är två tjejer som verkar trivas med livet. 
Trevlig torsdag!

//Lars 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s