Träning och livskvalitet 

  
Jag har en reumatisk lungsjukdom som påverkar min förmåga att ta upp syre från luften. Orsaken till detta beror på att ärrvävnad uppstår efter inflammationer på lungsäcken vilket i sin tur påverkar långblåsornas funktion. Som jag tidigare har berättat så är min sjukdom kronisk med andra ord går det inte att bota den. Men däremot kan man med lite tur sätta den i remission,ett begrepp som innebär att sjukdomen är “tyst” , ungefär som med HIV. Det är av denna anledning som jag får cellgifter, kortison och mapthera.  En annat scenario är att sjukdomen successivt försämrar mina lungors funktion. För cirka 20 % som drabbas av myosit så kommer sjukdomen aldrig mer tillbaka . Oavsett vilka av dessa scenarion som blir aktuellt så är fysisk träning väldigt viktig för att:

  1. Motverka graden/hastighet av försämring om en dylik blir aktuell 
  2. Förbättra den fysiska kapaciteten efter mitt insjuknande
  3. Minska rehabiliteringstiden efter ett skov med inflammation eller virus och dylikt
  4. Maximera den fysiska kapaciteten utifrån från min aktuella fysiska status. 
  5. Hålla kroppen i så bra form som möjligt för att kunna klara av en eventuell lungtransplantation och öka chanserna för att överleva väntetiden.
  6. Förbättra och bibehålla livskvalitet 

Ok, vad innebär det rent konkret? Om lungorna är obotligt sjuka så finns det ingenting som kan förbättra det faktumet? Helt rätt, lungfunktionen kan inte förbättras däremot så kan den maximala aeroba kapaciteten, den maximala syreupptagningsförmågan och den aeroba uthålligheten förbättras. Styrketräning är också en given del av träning eftersom den förbättra både den maximala styrkan,aeroba kapaciteten och styrkeuthålligheten. 

Med andra ord så kan man ha sjuka lungor och fortfarande förbättra sin kondition,styrka och därmed sin livskvalitet. Dessa erfarenheter har man tagit av arbetet med KOL- sjuka patienter där fysiska aktivitet har blivit en standard i rehabiliteringen. I en studie där man lät nyss nämnda patientgrupp genomgå ett 6-10 veckor långt träningsprogram, 3-5 gånger/veckan med aerob träning( cykling, simning, gång etc) på 60-80 av maximal kapacitet så ökade gruppen som tränade på låg intentsitetnivå (60%) sin aeroba förmåga med 9% och den grupp som körde på hög intesitetnivå( 80%) sin aeroba förmåga med hela 73%!. Både styrka och styrkeuthålligheten förbättrades också signifikant mellan gruppen som tränade styrketräningen och den som inte gjorde det.

 Varför är det då fördelarna med att ha en bra kondition, styrka och styrkeuthållighet? Det är väl bara på gymmet det är av betydelse i vilken form man är i?  Överförbarheten från gymmet/ motionsspåret till vardagen är väldigt stor och det är därför som patienterna också upplevde att deras livskvalitet blev högre när de förbätrade sin totala fysiska kapacitet. Att gå, stå, sitta, lyfta, bära, prata, skratta, fundera är alla exempel på aktiviteter som många av oss gör utan att tänka på det eftersom man inte har en funktionsnedsättning. Men drabbas man en funktionsnedsättning eller åsamkar sig en funktionsnedsättning( fetma, rökning som exempel) så blir de vardagliga aktivteterna inte så självklara längre, utan kräver planering och mycket energi för att genomföra. Om man kan påverka planeringstiden och den energi och återhätmningstid som aktivieten kräver så blir också livskvaliten med stor sannolikhet större.  

Som jag har skrivit tidgare så försöker jag att fokusera på vad jag själv kan påverka.  Det är inte alltid lätt eftersom begreppet obotlig sjuk är ganska stigmatiserat och påverkar motivationen från och till.  Människor har generellt(inte alla) helt enkelt en förväntan att det vore mer normalt om jag lägger mig ner  i apati och slutar att försöka än att fortsätta leva mitt liv utifrån min förmåga. “Du är sjuk, du är ledsen och jag tycker synd om dig och din familj”- Den typen av bemötande skäl så otroligt mycket energi och livslust. Jag önskar att det fanns en större förståelse för att en uppmuntrade dialog till livet är empowerment i sin renaste och starkaste form.  

Fördelen med förhållningssätt att göra det bästa av situationen är bland annat att mitt beroende av tur blir mindre. Ta gikt som exempel. Ju mer man ökar i vikt dessto mer urinsyra utsöndras i blodet, vilket ökar chanserna för att få gikt. Om man försöker hålla sin vikt på en normal nivå så påverkar man också turen för att inte få gikt. Logiskt eller hur?  Och det är också ganska logiskt att det är lättare upprätthålla en god livskvalitet om man försöker i den mån det går att undvika att ytterliggare sjukdomar.

Trevlig söndag!
  
 
   

Advertisements

4 responses to “Träning och livskvalitet 

  1. Din kämparglöd och ditt positiva synsätt är grymt inspirerande! Det känns som en självklarhet att vi alla ska kämpa för våra liv, inte bara hålla oss levande men tyvärr är det alltför ofta inte så.

  2. Får jag rekommendera din sida till andra med samma diagnos som du? Jag är inte med på Facebook .
    Bra beskrivande av din sjukdom. Med vänlig hälsning,
    Anita med polymyosit sedan 1996

    • Det får du absolut Anita. Hoppas du har hämtat dig från den svåra perioden med hjärtat och lungorna. Kram Lars

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s