Det är tufft nu

Nu har jag varit hemma i snart en vecka och det har varit allt annat än en dans på rosor, snarare en kamp mot tistlar och annat fanstyg. Jag fått åka på akuten med ambulans vid två tillfällen på grund av att pulsen först störtade ner(vad jag upplevde som tillfälligt hjärtstopp) och sen stigit till 170-180 slag. Min upplevlse av det hela har varit riktigt plågsamt. Vid första tillfället så trodde jag att det berodde på utmattning eftersom jag hade tränat under dagen. Jag satt utanför IcaMaxi när kroppen bara sa tack och hej. Dagens efter så hände samma sak, trots att låg jag i sängen  heeelaaa dagen, så till alla er som uppmanar mig att  ta det lugnt så kan ni bespara mig de typen av kommentarer. Jag hade en trevlig filmkväll med Emma när en stark värmekänsle från ingenstans börjar sprida sig i kroppen och i strupen följt att skakningar och ett hjärta som börjar trumma helt åt skogen. Min andningsfrekvens gick från 8 till 20 på en sekund. 

På akuten kunde man inte se något på EKG eller blodprover. Jag har ett högt blodtryck, men i övrigt så kunde man inte se något ” farligt” rent kliniskt utan drog slutsatsen att det  var panikångest och detta efter att man först uteslutit att jag var narkoman(“stammisar” gör sjukvårdspersonalen synisk. Ett problem som man borde diskutera för att inte missa undantagen). Andra gången som jag blev inlagd så fick jag ligga över på MAVA för observation. På morgonen dagen efter så menade läkaren vid ronden att det skulle vara högst otroligt om jag hade problem med hjärtat, snarare att reaktionen är en psykisk åkomma. Jag har haft hjärtklappning och ångest många gånger i mitt liv, tro mig, men detta är det mest fruktansvärda man kan uppleva. Känslan kan liknas när du får eller tror dig få ett besked om att något har hänt en anhörig. Du får först en fysisk sensation i kroppen som blandas med hemska tankar som leder till en form av blackout huvudet. Min pappa dog när han var 50 år i en hjärtattack när han spelade tennis och min mamma gick bort i januari i år 65år gammal, 4 månader efter sitt cancerbesked.  Och jag var nära att dö i maj så det är inte lätt att bara viffta bort den här typen av händelser med min historia i bakhuvudet.

 Jag var helt skräckslagen igår, rädd för att samma sak skulle hända igen. Jag fick trots allt ihop mina målsteg som är 5000steg/dag. Alltid något. Jag dammsugande och plockade ihop i lägenheten också, vilket jag är nöjd över.  Min oro handlar främst om att det skall vara någon form av arytmi i hjärtat vilket inte alltid syns på ett tillfälligt EKG. Hur löser jag det problemet? På torsdag så ska jag till Sahlgrenska för cellgiftsbehandling och då ska jag tillsammans med mina läkare försöka se vad man kan göra åt saken. 

Jag har varit deprimerad över att inte kunna göra enkla vardagsysslor som jag brukar och att leva i osäkerhet om vad som kan hända om en minut, om en timme.  Det är inte bara grejen att jag blir andfådd av lite och ingenting, utan att jag också aldrig kan slappna av vid viland ställning. Andningen och hjärtat är ständigt i fokus, vilket det inte borde vara rent “klinisk” eftersom min syresättning är bra och UL på hjärtat var bra. Efter min behandling med Mapthera så har jag fått en tyngdkänsla på bröstet som kommer och går. Det är som att jag får kämpa med andetagen. Så otroligt störande kan jag lova.   

Emma får göra det mesta arbetet  hemma för jag har inte förmågan att göra så mycket som jag skulle vilja.  Tankarna går till min morfar som låg på soffan(( ja, eller mer eller mindre passiv) i flera år efter att han fått kärlkramp vid 40-50års ålder. Av rädsla för en hjärtinfark så vågade han inte göra något och mormor, som var en trogen hemmafru, fick gör allt hushållsarbete själv. Riktigt så hade  jag inte planerat att vårt liv skulle bli. Saknaden efter min andra dotter som jag inte kan träffa nu, bortsett från Facetime , är bara för mycket. Jag har många roller i mitt liv och just nu kan jag inte leva upp till en enda av dem.  

Det var kanske inte det mest positiva inlägget, men det ärligaste.  

Trevlig tisdag!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s