Fyra veckor

För fyra veckor sedan den 5 juni satt jag upp vid sängkant med 3 personal , 85% syresättning och 10l syrgas. Jag hade blivit av med respiratorn och det kändes som ett enormt framsteg. Det var också vid samma tidpunkt som jag fick komma ut för första gången. Oförmögen att mobilisera mig själv så fick jag hjälp av Henrik som var en av sjuksköterskorna på IVA. Han konkade på syrgas, pox, en otymplig stol och massa andra grejor bara för att jag skulle få frisk luft.

Vilken vardagshjälte, eller hur?

  
Idag vid 10:00 på förmiddagen hade jag gått 10000 steg sedan igår och klarat den allmän dagliga livsföringen utanför sjukhusets väggar. Jag hade pulsklockan med mig under båda dagarna och låg stabilit kring 105-120 slag/ min vid gång på plant underlag. 

   
 
Att leva med en kronisk sjukdom är något nytt för mig. Men jag jobbar för att skapa mig marginaler eftersom min sjukdom kan försämra min kropp  snabbt, långsamt eller avstanna helt under årtionden. Scenarionen är med andra ord många. Jag får ibland kommentarer om att jag har en positiv inställning, men det har jag inte. Jag är å andra sidan inte heller negativ till allt som rör mitt liv. Jag försöker bara kort och gott anpassa mig. Precis som 100% av alla andra patienter på Sahlgrenska.

Jag är lite svår på så sätt att jag ogillar när någon menar att jag kommer “fixa det här” . Det skulle i så fall innebära att det finns en punkt då jag/ min kropp är fixad. Problemet är bara att en sån dag aldrig kommer, utan livet pågår här och nu och varje dag som jag går och lägger mig är ett kvitto på att jag har “fixat det här”. 

“Om jag bara vore frisk så skulle alla mina problem vara ur världen”

Vi människor är lustiga på så sätt att vi inbillar oss att när vi väl har löst ett hinder eller problem så slutar dessa att existera och vi får det perfekta livet. Men motgångar, sjukdomar, problem,hinder och motstånd tillhör livets naturliga gång. Risken med att tänka på om “bara ditt eller datt händer så blir det bra” är att dagarna förlorar sin mening och livet blir en lång väntan. Är du lycklig? Slår din livslust i taket? Om du inte är kroniskt sjuk borde du ha alla förutsättningar för att vara det, eller? Vi vet alla att så enkelt är det inte. 

Varför skriver jag detta? För att påminna mig om att det inte finns några andra dagar än dem jag tar till vara på. Det är så lätt att förlora sig själv i det jag inte vet. Den här livsfilosofin är inget nytt påfund för mig utan har vuxit fram under många år. Men det är inte förrän nu som jag har fått möjligheten att på riktigt praktisera och träna mig i konsten att ta en dag i taget och lösa problemen när de är aktuella, varken för eller senare. Vissa dagar går det bra och andra går helt åt helvete. Dock är jag inte perfekt så jag nöjer mig med 50/50. Om jag inte hade en strävan så skulle jag nog hamna på 90/10. 

Trevlig söndag! 

Advertisements

2 responses to “Fyra veckor

  1. Bra Lars. Ja hade en jobbar kompis som sa att man inte ska vänta med saker tills man får pension tex utan göra det nu om man har möjlighet, hon sa också den dagen den glädjen istället för den dagen den sorgen, men det är inte lätt att leva i nuet. Krya på dig Annicka Harrysson

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s