Våga ta steget

20130303-105355.jpg

Jag har stora delar av mitt liv oroat mig för saker som sällan har inträffat. Och det få gånger som “katastrofen” varit ett faktum har diskrepansen mellan mina förutsägelser och det faktiska skeendet varit så stor att de knappast är värda att kallas för förutsägelser. Ironin blir tydlig när den verkliga olyckan är framme och i enlighet med Murphys lag inte alls har något att göra med det förväntade, utan istället blir en avstickar som vänder upp och ner på hela livet.

Min förnekelse
Sanningen som jag och många med mig ogärna vill kännas vid är att vi för eller senare kommer att få ett besked om att vi är sjuka och kommer att dö. Om inte det inträffar så kommer vi att omkomma i en olycka utan förvarning, en händelse som vi inte kommer att kunna förutse.
En lika bister sanning är att alla vi älskar kommer att möta samma öde och vi vet inte när.

Jag har en irriterande egenskap att ta livet för givet. Det finns alltid en morgondag , en ny vecka efter veckan. Ett nytt år efter året. Men när jag öppnar mina ögon så inser jag att framtiden är osäker och inte alls lika statisk som jag i min strävan efter sammanhang och begriplighet vill tro. En bris av insikt brukar komma till mig när dåliga nyheter sätter perspektiv på mina problem , som i ljuset av betydligt viktigare saker framstår som rena petitesser.

Obetydliga måsten
Min vardag präglas av måsten , men av alla dessa måsten så är min uppfattning, efter noggrann självrannsakan , att ytterst få om än några är av så stor betydelse för livet som helhet att de är värda att bekymra sig över. Trots denna insikt kan jag med jämna mellanrum slukas upp av oro. Varför? Hur kan det stillsamma förnuftet vara så känsligt för tillfälliga händelser att dessa ibland kan få mig att uppleva känslor av marginalisering när jag i allra högsta grad är delaktig i skapandet av min verklighet?

Våga ta steget
Våga ta steget och genom handling sätta värde på livet innan det är försent har blivit min högsta prioritet. Jag vill inte leva ett liv där jag inte upplever min dagar, utan bara genomlever dem i jakten på nya mål. Men för at detta skall vara möjligt måste jag våga möta min rädslor och sakta börja emigrera från landet “tänk om” .

Personlig utveckling
Att lära sig skapa en mer konstruktiv verklighet där den inre dialogen präglas av att se möjligheter snarare än hinder handlar om personlig utveckling, vilket också temat för bloggen.

Vilka tankar väcker mitt inlägg hos dig? Kom gärna med kommentarer.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s